Historik

Det finns olika teorier om pyrenéerhundens ursprung, men den mest omtalade är att den ursprungligen härstammar från Centralasien eller Sibirien.
Pyrenéerhunden är den största av en rad stora mer eller mindre vita långhåriga herdehundar som härstammar från Europas bergsområden. Några av dessa andra raser är Maremma (Italien), Ungersk kuvasz (Ungern), Slovakisk Kuvasz (Slovakien), Owsharek Podhalanski (Polen), Pyreneisk Mastiff (Spanien), Owsharka (Ryssland). Ovannämnda tes pekar ut Tibetansk Mastiff som tänkbar anfader till alla dessa raser. (Det skall dock nämnas att Pyrenéerhunden generellt har ett mildare temperament än dessa raser).

Pyrenéerhunden kommer dock som namnet antyder från Frankrike. Närmare bestämt från den franska delen av Pyrenéerbergskedjan. Pyrenéerhunden får nog betraktas som en av Europas äldsta hundraser, då man gjort fossila fynd daterade till mellan 1800 - 1000 år före Kristus.
De första skriftliga berättelserna som man har om Pyrenéerhunden, och som man med säkerhet vet är autentiska, är från år 1407. (E.K.). Här berättas det att Pyrenéerhunden blev använd som vakthund på slottet Lourdes. I senare berättelser framhävs Pyrenéerhundens framstående egenskaper som herdehund, med beröm
för sin intelligens, skarpa sans, mod och styrka.
Det är alltså som herdehund Pyrenéerhunden har haft sin ursprungliga funktion. Den har till skillnad från vall-hunden använts till att beskydda fårflocken mot rovdjur, såsom varg och björn. Vallfunktionerna har tillvaratagits av en liten hundras, vars namn är Pyreneisk Vallhund. Dessa två raser har arbetat tillsammans under år-hundraden.

Men under 1700-talet tog också Frankrikes adel denna vackra hund till sig. Många adelsmän höll sig med några Pyrenéerhund som vaktade slottet mot inkräktare. Under franska revolutionen reducerades antalet Pyrenéer-hundar kraftigt, eftersom rasen i viss mån blev så starkt förknippad med adeln. Men Pyrenéerhunden behövdes fortfarande i sin ursprungliga funktion som herdehund, och överlevde som ras på detta sätt, uppe i bergen.

Pyrenéerhunden har också varit använd som smuggelhund under svåra tider. Men detta är ett inte särskilt omskrivet kapitel i rasens historia.
I början av detta århundrade vaknade intresset för att rekonstruera rasen, och utforma en enhetlig rasstandard. Men på grund av menings skiljaktigheter bildades det två olika rasföreningar för Pyrenéerhunden.

Första världskriget kom och med det försvann också många av Pyrenéerhundarna. Efter kriget bildades dock en gemensam rasförening under ledning av Senac-Lagrange. Den första rasstandarden för Pyrenéerhund publicerades år 1927. Rasen exporterades även till USA och England. Den spreds sedan till andra delar av
världen.

Till Sverige importerades de första Pyrenéerna från England på 50-talet. Men de lämnade inte vidare spår efter sig.
På 60-talet började kennel av Videbacken föda upp Pyrenéerhundar.
På 70-talet fanns det i huvudsak tre aktiva uppfödare, men de följdes av många
fler.
Kortfattat kan man säga att den svenska Pyrenéerhunden idag, i huvudsak byggts upp
av Engelska, Franska och Amerikanska importer.
I början på 80-talet kunde man utseendemässigt skönja tre typer av Pyrenéerhundar. Den engelska typen var ofta stor, kraftig, hade grövre benstomme och ibland ett grövre huvud. En del hade tendens till hängiga ögon och läppar och markerat stop.
Den franska typen var mer högställd, lättare och smäckrare (några kanske vill säga med tunn benstomme), men ofta med vackra Pyrenéerhuvuden, med den "stjärnskådande blicken" som är karaktäristisk för rasen.
Den amerikanska typen låg väl något mittemellan. Men man får komma ihåg att USA är en stort land, där det i viss mån förekommer variationer inom rasen.
Beskrivningen av dessa typer är generell, och naturligtvis har det funnits Pyrenéerhundar med vackra huvuden i England och hundar med kraftiga benstommar i Frankrike, under denna tidsperiod.
Idag är skillnaderna inte lika påfallande som den har varit. I Frankrike finns t.ex. hundar med mycket kraftiga benstommar o.s.v.