Man kan mycket väl använda en Pyrenéerhund som
draghund. Dock lämpar den sig inte till tävlingsdrag. Att dra en skrinda
eller en pulka gör den gärna. Pyrenéerhunden anser ofta denna aktivitet som en
meningsfull sådan. Som ni säkert vid detta lag förstått, så höjer det
Pyrenéernhundens arbetsmoral betydligt, om han kan se att det är meningsfullt
arbete han skall utföra. Han arbetar då gärna så mycket han orkar och mer
därtill.
En Pyrenéerhund bör vara över tolv månader och friröntgad för
höftledsdysplasi innan man börjar träna hunden.
Det finns olika typer
av selar. Likaså finns det olika sätt att spänna för hundar. På Grönland
spänner man ett hundspann för släden. De har ofta tygselar med ett fäste på
ryggen. Hundarna drar där släden i solfjäder-formation. Endast linor
förbinder hunden (från selens fäste på ryggen) till släden. Detta kräver
dels vältränade hundar, en mycket duktig hundspannsförare och relativt
platt landskap utan för mycket träd och buskar.
I Alaska använder man
också många hundar framför släden. De kan då dra parvis, efter varandra,
med en ledarhund i täten.
Man kan också låta en eller två hundar dra pulka
eller skrinda. Det kallas för nordisk stil. Selen ser då annorlunda ut. Den
kan vara helt i läder eller bestå av rotting med läderkuddar + läderremmar.
Denna typ av sele kallas för lokasele.
När man köper sele är det viktigt
att den passar. En för stor sele kan skava mot bogarna. Den skall sitta så
att hunden kan röra benen ordentligt utan att selen gnager mot bogen. Oftast
skall man precis kunna pressa selen över hundens huvud.
Skaklar behöver man
också. De kan i regel köpas på samma ställe som selen. Om det är en skakel
utav rotting, är det viktigt att man spänner ihop skakeln ganska mycket när
man inte använder den. Annars ger skakeln sig sidlänges.
När man väljer
vilken vagn eller pulka/släde hunden skall dra är det några saker som man
skall överväga.
Om det är en vagn man tänker använda, så bör man se till att
vagnens tyngdpunkt ligger så lågt som möjligt. Detta underlättar för hunden.
Dessutom skall hjulen rulla runt utan det minsta motstånd. Om man måste
välja mellan pulka eller släde, är nog pulkan att föredra eftersom tyngdpunkten ligger lägre på den.
Man börjar med att vänja hunden vid
selen. Helt enkelt genom att låta hunden ha den på sig en stund, med jämna
mellanrum. Nästa steg är att spänna fast skakeln. Man får då hålla upp
skakeln litet och vara med hela tiden då hunden är fastspänd till den. För
att hunden skall förknippa detta med något trevligt och dels få litet annat
att tänka på är det bra att ha litet mutgodis till hands. Leverpastej kan
göra underverk.
När hunden verkar att ha vant sig vid skakeln spänner man
fast den tomma pulkan eller skrindan. Hunden brukar då reagera på att det är
något som hänger efter den och som den inte kan bli av med. Men som sagt,
med lever pastej framför nosen och massor av uppmuntran, brukar det inte ta
särskilt lång tid förrän hunden drar utan problem. Man får naturligtvis
träna några gånger innan man börjar lasta vagnen/pulkan.
Man kan
räkna med att hunden kan dra en tredjedel av sin vikt. Kortare sträckor
något mer. Men man får hjälpa hunden att dra i uppförsbackar. Man kan då ta
tag i skakeln.
Om man vill kan man lära hunden höger och vänster. Ett sätt
att lära in detta kan vara under cykelturen med hunden. Varje gång man
svänger till vänster säger man vänster, och höger när man svänger höger.
Hundar liksom människor lär sig bäst igenom det man
gör.