Hundutställningar anordnas i första hand för att man skall kunna bedöma avelsresultaten inom rasen. Detta sker i dels kvalitetsbedömning och i tävlingsform. Att det sedan är roligt och spännande att ställa ut sin hund är det många som upptäckt. Det är många som inte alls har haft detta intresse från början. Men, som efter första utställningen fått blodad tand.

Har man aldrig varit på en utställning förut, så kan man med fördel ställa ut hunden på en liten inofficiell utställning. Brukshundsklubbarna och rasklubbarna brukar anordna dessa.
Man kan ställa ut sin valp fr o m 4 månaders ålder. På Svenska KennelKlubbens officiella hundutställningar finns det ibland en inofficiell valpklass fr o m 6 månadersålder.

När man ställer ut hunden bör man ha tränat hunden lite före utställningen. Hunden skall finna sig i att domaren tittar på tänderna (lyfter på hundens läppar) och känner på hundens kropp. Bl.a. känner domaren efter om de dubbla sporrarna är på plats, och att hanhundarnas testiklar är utvecklade som de skall. När domaren gör det skall hunden stå stilla.

Domaren tittar på hundens bett

Man springer sedan runt i ringen (i trav) för att domaren skall kunna bedöma hundens rörelser. Slutligen skall hunden stå stilla framför domarbordet, och domaren ger då sin slutgiltiga kritik av hunden. När hunden väl är färdigpremierad får man en skriven kritiklapp, innehållandes just denna domares åsikt om hunden.
Detta är i stora drag hur det går till. Man behöver inte vara nervös för att göra fel. Det finns en ringsekreterare inne i utställningsringen som kan hjälpa utställaren till rätta. Dessutom talar domaren om vad man skall göra. När det gäller valpar kan man naturligtvis inte kräva att de skall kunna allt detta på en gång. Det måste läras in, sakta och på lek. Hunden måste tycka att det är roligt att vara med. Detta är mycket viktigt.
Jag vill också nämna att det i detta sammanhang är mycket lättare att dämpa en Pyrenéerhund, som är lite sprallig och ivrig, än att få fart på en hund som tycker att det är tråkigt.

Utställningsgången utöver uppvisandet går till på detta sätt. Hundarna tävlar i olika klasser, och efter kön. Alla hanhundar döms alltid före tikarna. Klasserna ser ut på detta vis:
Juniorklass: 9-15 månader.
Unghundsklass: 15-24 månader.
Öppen klass: Hundar äldre än 24 månader. (Dock ej Champions).

Championklass: Hundar som har blivit Champions.
Veteranklass: Alla hundar över 7 år.
Hunden tävlar först i sin egen klass där den kvalitetsbedöms. Den kan få 1:a, 2:a, 3:e och 4:e pris. Är hunden helt otypisk (domaren tycker inte att hunden liknar en Pyrenéerhund, eller kan ha diskvalicerande fel), eller är aggressiv  får den en 0:a.Om hunden är halt eller inte vill visa upp sig kan den få ett KEP. (Kan Ej Prisbelönas).
De hundar som fått första pris, tävlar sedan mot varandra i sin klass. De blir placerade från nr 1 - nr 4.

De hundar som fått första pris med hederspris, i junior- eller unghundsklass, samt de hundar som fått ett första pris i öppen klass, tävlar vidare i något som heter segrarklass.
Där tävlar man om det åtråvärda certifikatet som vinnaren i denna klass kan få, om domaren tycker att hunden är av championkvalitet. Domaren placerar även de andra hundarna inbördes från nr 1 - 4 och en som reserv. Om domaren anser att fler hundar i denna klass är av championkvalitet kan dessa få ett CK. Detta står för Championkvalitet. Det är dock endast en hund i segrarklassen som kan få certifikatet.

Hundarna i Championklass och Veteranklass tävlar också inbördes i sina klasser. De hundar som där fått CK tävlar sedan vidare med de andra hundarna som fått CK ifrån de andra klasserna.
De tävlar då i BHKL (Bästa Hanhundsklass) eller BTKL (Bästa Tikklass). Bästa hanhund och bästa tik tävlar sedan mot varandra. En hund blir BIR (Bäst i Rasen) och den andra blir då BIM (Bäst I Motsatt kön).
BIR hunden tävlar vidare i Gruppen med andra BIR vinnare från de raser som tillhör samma grupp som Pyrenéerhunden.
Gruppvinnaren tävlar sedan vidare med vinnarna från de andra grupperna om att bli Best In Show. Hunden har då blivit den bästa och mest rastypiska hunden på just den utställningen.

Nu låter detta säkert väldigt invecklat. Men det är egentligen inte så farligt. Man skall också komma ihåg att, även för den duktigaste hundutställare har det varit första gången.
Om inte uppfödaren finns på plats med goda råd och hjälp, så finns det i regel någon annan som hjälper till, bara man frågar. Det är många som inte bara åker på utställning för att få en bedömning på sin hund. Man tycker att det är lika roligt att få träffa likasinnade som man delar sitt intresse med. Nämligen HUNDEN.