För att få en riktig uppfattning om vad en Pyrenéerhund är måste man sätta sig in i hur den har arbetat i århundraden. Och dels se på vilka egenskaper som varit viktiga, för att den skulle kunna uppfylla de hårda krav som ställdes på den. Ofta lämnades en eller två Pyrenéerhundar ensamma med fårflocken som de skulle vakta.

 Detta krävde en intelligent, självständigt tänkande hund som kunde ta egna initiativ. Samtidigt måste den ha en god flocktillhörighet, för att vilja stanna hos flocken, och inte bara försvinna från den. Den Pyrenéerhund som arbetar som herdehund upplever fårflocken som sina vänner.
 

Men Pyrenéerhunden har ett stort revirtänkande vilket innebär att den avpatrullerar ett relativt stort område omkring flocken, för att hitta eventuella inkräktare.
 

Vaktegenskaper är Pyrenéerhunden också utrustad med, för att försvara flocken. Men det har också varit viktigt att Pyrenéerhunden varit helt pålitlig i förhållande till flocken. Den har därför en hög aggressionströskel gentemot sina flockmedlemmar.
 

Vi skall nu se på vad dessa egenskaper kan innebära, när vi överför dem till det liv som de flesta Pyrenéerhundar lever idag. Nämligen som sällskapshundar.
Man kan nog konstatera att flocken är viktig för Pyrenéerhunden. För familjehunden består flocken oftast av hundens människofamilj. (Detta gäller även om det är en person som bor ensam med sin hund). Den tillbringar därför gärna mycket tid tillsammans med sin familj.

                           
Det stora revirtänkandet innebär att Pyrenéerhunden oftast inte lämpar sig att vistas ute på en oinhägnad tomt. Med andra ord skall man inte förvänta sig, att man kan gå in och lämna sin Pyrenéerhund liggandes ensam kvar på dörrtrappen. Komma ut efter tio minuter och tro att den ligger kvar där. Det gör den oftast inte....
I och för sig kommer hunden oftast hem igen, efter att ha varit ute och sett sig omkring. Detta gäller då hunden på den oinhägnade tomten.
Det här är en generell beskrivning av rasen. Det är inte alla Pyrenéerhundar som har detta stora revirtänkande, men en hel del.

Vaktegenskaperna har Pyrenéerhunden kvar i full utsträckning. Därför skall man inte uppmuntra Pyrenéerhunden till att vakta, det kan den i alla fall. Uppmuntrar man Pyrenéerhund till att vakta kan detta vaktande snabbt ta överhand.
Pyrenéerhundar är oftast mycket snälla och trevliga hundar som endast visar aggressivitet när det verkligen behövs. Den höga aggressionströskeln gentemot flockmedlemmar gör att Pyrenéerhunden lämpar sig mycket väl som familjehund.
Pyrenéerhunden har förövrigt en tendens till att värna om allt som är smått. Detta kan innefatta barn-katter-kaniner m.m. Pyrenéerhunden på bilden härunder, brukade ofta agera madrass åt både katter och kaniner. Eller så lade smådjuren sig i tryggt förvar mellan hans framtassar.

                   
Kattungen Misse sover som vanligt tryggt på Pyrenéerhunden "Mojjes" rygg.